Kränkande behandling

Kränkande behandling ska inte förekomma vid Uppsala universitet och universitetet ska därför agera så snart någon får kännedom om att någon är utsatt.

Kränkande behandling används ibland som ett samlingsbegrepp för kränkande särbehandling, trakasserier och sexuella trakasserier.

Diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen omfattar sju diskrimineringsgrunder: kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnicitet, religion eller annan trostillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. I lagen anges sex olika diskrimineringsformer: direktdiskriminering, indirekt diskriminering, instruktioner att diskriminera, bristande tillgänglighet, trakasserier och sexuella trakasserier.

Trakasserier

Trakasserier definieras i diskrimineringslagen som ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon (eller flera) av de sju diskrimineringsgrunderna. Trakasserier kan exempelvis handla om att uttala sig nedsättande, förlöjligande eller generaliserande.

Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier handlar om anspelningar och handlingar av sexuell natur som kränker någons värdighet. Exempel på sexuella trakasserier kan vara oönskad beröring, blickar, bilder eller jargong som är sexuellt anspelande och som upplevs kränkande. (Diskrimineringslagen, SFS 2008:567)

Trakasserier och sexuella trakasserier är beteenden som är oönskat av den som utsätts och det är den som utsätts som avgör vad som är oönskat eller kränkande.

Kränkande särbehandling

Kränkande särbehandling avser handlingar som upplevs som kränkande av den eller de som utsätts (Föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1). Det kan exempelvis handla om nedvärderande bemötande från en lärare eller från en annan student eller om riktade förolämpningar. Det kan också handla om undanhållande av information och osynliggörande, att baktala någon annan eller om hot och förföljelse.

Om du känner du utsatt för kränkning

Enligt diskrimineringslagen måste den som trakasserar ha insikt om hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att den som är utsatt tydliggör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. Emellertid kan kränkningen i vissa situationer vara så tydlig att inga klargörande behövs från den som känner sig utsatt.

Om du blivit utsatt för kränkningar eller trakasserier har universitetet enligt Diskrimineringslagen en skyldighet att utreda vad som har hänt. Universitetet har ansvar att genomföra åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier eller kränkningar.

Råd om du känner dig utsatt

  • Säg ifrån. Om det är möjligt, konfrontera personen. Om det är svårt att säga ifrån muntligt, skriv ett brev eller visa på annat sätt att du ogillar personens beteende.
  • Du har rätt att söka råd, stöd och information utan att uppge ditt namn.
  • Berätta för någon på institutionen/inom programmet som kan leda dig till ansvarig funktion (prefekt).
  • Du kan också ta kontakt med student- och doktorandombuden.
  • Anteckna tid och plats, vad som hände, vad som sades och hur du reagerade. Detta kan utgöra viktig dokumentation i en eventuell utredning.
  • Delta i den utrednings- och åtgärdsprocess som eventuellt initieras och ta emot de stödinsatser som erbjuds dig.

Senast uppdaterad: