Anton Gårdman deltidsrapport

Hej från ett soligt och varmt (30°+) Moçambique! Jag skriver detta samtidigt som jag lyssnar till fåglarnas kvitter och spanar efter småapor (Cercopithecus aethiops & C. mitis) Dessa apor som det finns så många av här och som äter upp värdparet O'D och Valeries mango.

En markatta sitter i ett träd.

Diademmarkatta (C. mitis).

O’D och Valerie bor mitt i en liten skog (1 km lång och 300 m bred) som de har lyckats rädda undan skövling. De har fullt sjå att försöka skydda den och dess invånare från lokalbefolkningens eldar (queimadas) som de använder för att röja sina odlingsmarker (machambas). Denna lilla skog på 30 hektar är den största skogsplätt som finns kvar av ett tidigare ca 30 000 hektar stort skogsområde. För att kunna skydda den behöver man veta vilka arter som finns och därför genomför jag en växtinventering här som en del av mitt masterarbete.

En person bär en kasse i djungeln.

Fältarbete i Miombo woodlands.

Jag och Paolo, min moçambikiske assistent, går runt i skogen och samlar och pressar de växter (inklusive buskar och träd) vi ser. De pressade växterna ska sedan transporteras till herbarium i huvudstaden Maputo, Uppsala och London för identifiering. Den andra delen av mitt masterarbete är en kanteffektstudie. Som de flesta andra undrar du säkert vad en kanteffekt är. En kanteffekt uppstår när till exempel en del av en skog huggs ned. Kantområdet på den kvarvarande skogen påverkas då av förändrade miljöförhållanden såsom ökad ljustillgång och minskad fuktighet, vilket gynnar vissa arter men ofta missgynnar hotade arter. Min plan var att studera alla växter utom de vedartade (buskar och träd), men då regnet lyser med sin frånvaro och markerna här är snustorra finns det inte mycket annat att studera än just de vedartade växterna. Jag har provrutor i kantområdet och inuti skogen där jag identifierar arter, räknar individer samt beräknar deras biomassa för att kunna jämföra de två områdena. Då det har visat sig att Paolos engelska är mycket bristfällig kommunicerar vi på portugisiska, ett språk som jag aldrig har studerat. Tack vare mina (bristfälliga) kunskaper i spanska kan vi ändå kommunicera med varandra och det fungerar faktiskt helt okej. Paolo är mycket trevlig och hjälpsam och kan en hel del om de lokala växterna.

En orm bland löv på marken.

Gabonhuggorm (Bitis gabonica).

Jag har redan hunnit möta många av skogens invånare. Igår såg jag en kobra, efter att Paolo nästan hade klivit på den, och häromdagen hade jag en skorpion i mitt rum. Vi har också hunnit med att rädda en Gabonhuggorm (Bitis gabonica) ur ett hål, 10 m från mitt hus, med hjälp av en hemmagjord snara. Gabonhuggormen är den orm i världen med de längsta (upp till 5 cm långa) huggtänderna och den största mängden gift. På morgnarna väcks jag ofta av att aporna hoppar eller kastar mango på mitt tak. Känslan av vildmark försvinner dock tyvärr snabbt när man går ut ur skogen. Det finns inte en skog så långt ögat kan se och inte heller under den 40 km långa bilfärden in till staden ser man många skogsområden. På 1970-talet, innan tjuvjakt och skogsskövling, fanns det bland annat elefanter, lejon, bufflar, noshörningar, gorillor och leoparder i området. Förhoppningsvis kan mitt arbete vara till någon hjälp i arbetet med att skydda denna lilla men ack så värdefulla skog och de växter och djur som fortfarande finns kvar.

Senast uppdaterad: