Kan lagar skydda naturen?

Beskrivning

Trots långtgående politiska målsättningar och rättsliga åtgärder på alla nivåer i förvaltningssystemet (internationellt, EU och Sverige) om att skydda och bevara biologisk mångfald fortsätter den biologiska mångfalden att minska. Vetenskaplig forskning visar att vi nu befinner oss i den sjätte massutrotningen av djur och växtarter, med en femtedel av världens ryggradsdjur hotade. De fastställda målen om att stoppa förlusten av biologisk mångfald har alltså inte nåtts, och förväntas inte heller att nås till 2020, inte ens i starka rättsstater, som t.ex. Sverige. En fråga som kan ställas är därför om de befintliga regelverken är ändamålsenligt utformade för att skydda arter, populationer och ekosystem. För detta krävs teoriutveckling. För drygt tre decennier sedan skapades en ny disciplin - bevarandebiologi för att hantera förlusten av biologisk mångfald. Sedan dess har man lyckats svara på många frågor om hur biologisk mångfald ska bevaras. Samtidigt saknas kunskap om viss naturskyddslagstiftning är effektiv medan annan misslyckas samt hur samspelet mellan juridik och ekologi, d.v.s. hur rätten påverkar ekosystemen men också hur naturvetenskaplig kunskap påverkar rätten och rättstillämpningen, ser ut och bör se ut för att ge lyckade resultat. Vi anser därför är det finns behov av att skapa ett nytt forskningsområde där juridik och bevarandebiologi integreras. Detta nya forskningsområde benämner vi rättsekologi. Det övergripande syftet med detta projekt är därför att skapa och etablera en ny tvärvetenskaplig forskningsmiljö i rättsekologi innefattande ett flertal delprojekt som alla kommer att bidra till såväl teoriutveckling som konkreta policyrekommendationer om brister och behov av åtgärder för ett mer ändamålsenligt skydd av den biologiska mångfalden.